As time goes by...

det är gott.
Den här söndagen festar vi på det. Efterrätten är inte heller den fy skam. Brylépudding med mormors (numera då oldemor) klarbär som Maria har lagt in i rom och vanilj. Tror det kan ge mätta och nöjda gäster. Efter ett skottningspass på närmare en och en halv timme kan jag nog också äta med gott samvete. Kameran verkar ha lagt av, så det blir ingen bild på läckerheterna.
Utsikten just nu är över några blåmesar och en koltrast som kalasar på fröblandning, talgbollar och äpplen. Koltrasten, som är lite klumpigare och har svårt att äta i fröautomaten, sitter på en gren och väntar på att blåmesarna ska äta och tappa fröer på marken.
Han får se upp för grannens katt, den är också hungrig...

ja, det är vad den här vintern mycket handlar om. Vinden som aldrig slutar blåsa, flyttar snön från åkern till vägen, till vägen och återigen till vägen. Det är där den ska vara, enligt vädrets makter. Den som plogar vägen är nog inne på samma linje. Nu har vi någon gång per hushåll skottat bort snön. Det är ganska många meter och tunga skyffellyft det handlar om.
sen vänder vi oss om - och - minsann! där ligger snön i fina drivor igen.
Inomhus är det varmt och skönt. Sitter här och tittar på fåglarna som äter frön och äpplen.

Rimfrost på fönster är fint, så länge det är nära till värmen...

som M...

...absolut vila...

Vinter - det snöar igen och blåser. Snart är vägen stängd igen och uppsatsen nafsar mig i hälarna. OK, det är bara att öka takten...

Katten försöker skriva. Ligger här på skrivbordet och strävar efter att trycka på alla tangenter samtidigt. Det går inte så bra.
Bilden visar några hemlösa släktingar till katten, i slottsruin i Budapest. Det är strax före jul och det både ser ut att vara, och är kallt.